Hundarna väckte mig i morse, det var bara att vackert kliva upp och gå ut med dem. Satte av "gammal" vana på mig dubbla tröjor och långkalsonger, men fick en smärre chock när jag kom ut. DET VAR JU VARMT! Så jag sprang in och kastade av mig kläderna, för att sedan bege mig ut på en liten tur med doggsen. Gick i skogen och det var så mysigt, lät tankarna ströva iväg och försökte leva i nuet. Det är svårt. För så fort jag tar det lugnt, så blir jag rastlös. I början njuter jag av lugnet, men sedan fylls jag av myror i brallan och försöker sysselsätta mig. Vet inte om det är sådan jag är, eller om det är äs. Jag har i hela mitt liv försökt att fly, från allt. Kört på min motorväg och undvikit känna, nu när jag står still, vet jag inte vart jag ska. Därför är det svårt att se att det bara är äs som är "problemet", eftersom jag varit så här hela livet.
Dagen ser lugn ut, NADA planerat. Skönt, men jobbigt. Visst, har två hundar att se efter och mat att laga. Funderar på att följa något gott recept, men vet inte riktigt vilket. Älskling ligger och sover, måste skrämma upp honom nu, han har litet att göra innan han börjar jobba! Hörs sedan! Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar