Fredag

Gårdagen var helt okej, hade ganska mycket ångest, men lyckades styra över tankarna. För att inte ge vika för ångesten planerade jag noggrant alla mål kommande dagarna tillsammans med boyi. Det är så lätt att ge vika och äta "det som äs tycker är ok". Nu är allt planerat och även utmaningar, får inte vika av från schemat. Vaknade skapligt i morse av att hundarna villa ut, kunde inte somna om och nu sitter jag här framför datorn, mätt och belåten! Ska träffa en kompis kl 10 på en fika. Ska bli mysigt, även om det är lite jobbigt. Hon är grymt smal, har kanske inte direkt äs, men något är det. Alltid jobbigt att umgås med sådana som ej ser problemet och vill bli friska. Det är ganska triggande. Well, jag måste ju kunna styra mina impulser och tankar, lever trots allt i en ätstörd värld och det får inte hindra mig ifrån att bli frisk och lycklig.

Annars har dagen inte mycket mer att bjuda på, kanske drar iväg en sväng till gymet, och stallet för att kolla till hästen. Är lite nervös inför antagningen i höst, det är så ovisst eftersom det är ett nytt betygsystem. Har ingen aning om vad nivån ligger nu i höst, vill liksom veta vad jag har framför mig, vad jag ska sträva efter. I höst flyttar vi till en större lägenhet också, vilket ska bli skönt, den har både diskmaskin och tvättmaskin. Yes, slippa ha halvsmutsiga glas eftersom sambon är kass på att diska, yes, slippa springa ner i källan för att tvätta och slåss om tvättider. Det är mycket som sker i höst, men jag försöker att fokusera på nuet, för det är just nuet som lägger grund till hur framtiden ser ut!

Torsdag

Hundarna väckte mig i morse, det var bara att vackert kliva upp och gå ut med dem. Satte av "gammal" vana på mig dubbla tröjor och långkalsonger, men fick en smärre chock när jag kom ut. DET VAR JU VARMT! Så jag sprang in och kastade av mig kläderna, för att sedan bege mig ut på en liten tur med doggsen. Gick i skogen och det var så mysigt, lät tankarna ströva iväg och försökte leva i nuet. Det är svårt. För så fort jag tar det lugnt, så blir jag rastlös. I början njuter jag av lugnet, men sedan fylls jag av myror i brallan och försöker sysselsätta mig. Vet inte om det är sådan jag är, eller om det är äs. Jag har i hela mitt liv försökt att fly, från allt. Kört på min motorväg och undvikit känna, nu när jag står still, vet jag inte vart jag ska. Därför är det svårt att se att det bara är äs som är "problemet", eftersom jag varit så här hela livet.

Dagen ser lugn ut, NADA planerat. Skönt, men jobbigt. Visst, har två hundar att se efter och mat att laga. Funderar på att följa något gott recept, men vet inte riktigt vilket. Älskling ligger och sover, måste skrämma upp honom nu, han har litet att göra innan han börjar jobba! Hörs sedan! Puss

Promenad

Vädret har de senaste dagarna varit riktigt dåligt, regn och rusk och temperaturer som kan jämföras i oktober månad. Äntligen börjar solen titta fram och jag och min sambo bestämde oss för att ta en tur i skogen med hundarna. Sagt och gjort, 8 km senare och något förvirrade fann vi vår bil igen. Det kändes bara som att vi gick och gick, men aldrig kom fram. Vi hade bara tänkt att gå en liten sväng, men eftersom vi blev "lost" så blev det nästan en mil, nåja, bra väder iallafall. Nu sitter jag och bloggar medan sambon skalar potatis, det blir potatismos+ falukorv i ugn till middag.

Jag gillar verkligen AXA´s nya müsli crunch med bär, riktigt god! Äter den dagligen och tillsammans med en fruktyoghurt tillfredsställer den min kropp och smaklökar! Känner redan nu hur bra min kropp mår av bra och näringsrik mat, man känner snabbt förändringen i kroppen. Svält skapar bara ångest och håglöshet, ändå är det alltid de jag väljer vid tuffa tider?!? Är inte människan (jag) konstig? Det är jävligt jobbigt just nu, så låt oss göra allt värre!

Back Again

Nu är jag tillbaka, jag kommer nu börja uppdatera dagligen. Behöver komma framåt nu och då behövs bloggen. Helgen har varit förjävlig och mina krafter är helt slut. Träffade terapueten idag och hon bestämde åt mig att jag skulle avboka ALLT. Vilket jag nu gjort, ställt in ridningen, hästen tar en i stallet hand om och min kompis som skulle kommit upp i morgon kommer inte. Det är lugn och ro som gäller nu. PUNKT. Måste kunna säga NEJ och sluta låta mig utnyttjas. Maten går inge bra och jag har mycket att äta igen, min energi är totalt bortblåst och jag befarar att jag halkat ner ganska så rejält. Det måste bli en ändring på detta nu.

Dagen inleddes av pannkakor till frukost (ÅNGEST) med sylt och lite laktosfriglass som blev över efter igår. Lunchen blev thailändskgryta med ris. Ångesten skriker; NEJ, du blir fet. Men jag viker inte undan för henne nu. Hon har bestämt alldeles för mycket nu i helgen och från att ha ätit 5 mål om dagen har jag knappt ätit 3, vilket genererar i att det är tufft att äta 5 mål nu igen, blir lätt så att man "struntar" i det. Men men, denna helg som varit får inte komma igen, för då kommer jag inte ha sådan tur som jag haft nu......well well. Kom igen nu Madde!!

All min ork är som bortblåst. Har en djävulsk helg framför mig, på tisdag kommer jag uppdatera igen som vanligt, men nu hinns det inte...

Tjejklassiker

Då är det bestämt! Jag och en av mina bästa kompisar skall göra tjejklassikern ihop! Wiiihhoooo! Haha, gud vad har jag gett mig in på? Fast är redan nu ganska redo för den, kanske borde simma lite mer och trampa på cykel. Tjejklassikern består av 100 km cykel (Lilla Vätternrundan), 10 km löpning, Tjejvasan på 3 mil och Vansbrosimmet 1 km. Hoppas nu att det blir snö i år igen, så man kan träna lite längdskidåkning. (Eftersom min kompis aldrig åkt skidor, haha) Vi gör detta mest på skoj, tillsammans, vi har vissa styrkor och svagheter, men vi kommer gå i mål tillsammans. Jag blir så glad över att ha lite mål, som är jag utan problem kan leva upp till. Eller problem och problem, bryter jag benet blir det jävligt svårt, men ni förstår nog vad jag menar. Först trodde jag att vi skulle vara tvungna att cykla 30 mil, men det är "bara" 10 mil. Då kanske man kan ta kärringcykeln trots allt? Hehe :P

Pojkvän ligger som "vanligt" och sover, medan jag är uppe med tuppen. Vädret är super och jag är på strålande humör. Nu gäller det bara att hålla skenet uppe dagen ut! Snart ska jag skrämma upp pojkvän och sedan bär det av mot ikea, där blir det också lunch. Utmaning. Hoppas dem har något som är laktosfritt. Ikväll kommer mammi hit till storstaden och i morgon skall vi till veterinären med totton. Hoppas nu att allt är bra så hon kan släppas på bete nästa vecka. Det är hon värd! I eftermiddag blir det en tur i skogen med träningskorna och sedan ridning. Härligt!! Åh, nu jävlar ska jag bli frisk, hör ni det! Farväl ångest, välkommen lustkänslor. Jag skall leva livet, idag är en bra dag att börja med det!

Dagen slutade i alla fall bra, även om jag var mycket låg efter mötet med terapueten. Red i kväll lektion och det gick super bra, åh hästarna gör mig så gott! På hästryggen är jag säker, stolt och trygg. Hehe. Nu blir det bums i säng! kram

Jag skall bara....^^

Det spelar ingen roll hur mycket jag än planerar och förbereder mig, jag paralyseras ändå av stress och ångest när dagen D närmar sig. Min önskan är att kunna få vakna upp, utan en sten i bröstet, utan att känna mig stressad av dagens måsten. Tiden rusar iväg varje dag och när dagen är slut, känns det som att jag inte gjort någonting av det jag skulle göra. Dock är det ju jag som fördelar min tid, disponerar min dag och tackar ja till alla måsten. Det är därför bara JAG som kan förändra detta, men frågan är hur? Vissa saker MÅSTE jag göra, oavsett om jag egentligen inte vill. Te x betala räkningar, duscha, äta, sova och ringa olika samtal mm. Dessa är det bara att göra, det handlar ju om att bli vuxen. Andra saker, så som att vara social, ha fritidsaktiviteter och träna, är sådant som jag VILL göra, men inte orkar, detta genererar i att dessa faller över på "måste" listan istället och då blir allt helt plötsligt ännu tyngre. Hur ska jag då orka mer? För det är oftast på det mentala stadiet som jag inte orkar, tror jag. Visst, ibland är det fysiskt, men mestadels triggar jag upp mig själv till den grad att jag är slut när jag väl ska göra någonting. Som nu till exempel, ska till terapueten kl 15.00, och har kollat på klockan 1 gång var tiondeminut sedan jag vaknade. För att INTE missa det eller få bråttom, mitt sätt att förebygga stress skapar stress.

Nåja, annars har dagen varit ok. Jag har inte gjort mycket och pojkvän lagade en god lunch bestående på kokt torsk och potatis till mig. Nu sitter jag med en kopp te och försöker varva ner mig själv. Läsa bloggar brukar hjälpa, men ibland så kan jag inte ens koncentrera mig på dessa och då blir jag desperat, måste avleda tankarna. Jag längtar så till nästa vecka, för då börjar sommarlovet på riktigt för mig. De flesta "måsten" är avklarade och jag får lite tid att pusta ut, även om jag är expert på fylla mina dagar med dessa ändå =/. Nej nu ska jag ta en dusch och sedan byta om, ska vara borta om en timme! Kram

Matschema

När Gisela gjorde mitt matschema, riktade hon mycket in sig på att jag skulle få i mig enligt kostcirkeln, alltså kolhydrater, proteiner, fett, frukt och grönt. Det här med mängden är alltid svårt, jag har själv lite problem att se hur mycket en "normal" portion ska se ut. Därför använder jag mig av ordinationer från bl a dagvården och sedan förpackningar på produkterna. Tex, kokar jag pasta för 2 personer, så ser jag till att fördela två mål lika på två tallrikar. Potatisar är det: 4 små, 3 mellanstora och 2 gigantiska potatisar är ungefär en "normal" mängd. Pannkakor ska man äta ca 4 stycken, medan 2-3 crepes beroende på fyllning. 8-10 köttbullar ska ses som en normal portion, beroende på köttbullarnas storlek. Om jag kokar ris brukar jag mäta upp ca 3 dl ris för en portion och 2,5 dl tillbehör, tex korvstroganoff eller liknande. Det jag alltid brukar förlita mig på, är att om jag tycker det ser alldeles för mycket ut, så är det precis lagom. Är jag nöjd, så är det oftast för lite. Tänk också på att 2,5 dl yoghurt är en portion och till det 1 dl müsli (men jag är en sucker för müsli så jag brukar ta 1,5 dl).

Mitt schema som jag fick av Gisela är generellt, det var inget specifikt till just mig, förutom kanske att jag måste få i mig mer järn och kolhydrater (vilket oftast alla ätstörda behöver). Mina måltider går att jämföras med en stillasittandes persons mängd, det är bara mina mellanmål som är större är ordinerat. Dock behöver jag äta mycket mer för att gå upp i vikt, men just nu är det en stabil vikt jag är ute efter. Så om du ska gå upp i vikt och sitter stilla, ska man äta den mängd som jag äter - om inte mer! Är inte alltid ett bra föredöme gällande mat och alla som läser måste vara medveten om att jag har anorexi och ett ansträngd relation till mat, även om jag försöker ta mig ur det. Gå gärna på mig om ni tycker att jag har fel! Jag hatar att skriva upp kcal mängd, men det är bra exempel på mängd. Du ska minst äta 2000 kcal om dagen för att öka i vikt, om du är stillasittande. Tränar du och rör på dig mycket, måste man komma upp i hela 3000-3500 kcal om dagen- det är mycket mat- för att gå upp i vikt.

Dagens!

Frukost: 1 smörgås med ost och paprika, 1 portion gröt + 1 ägg.

Lunch: Kycklingssallad med fetaost, soltorkadetomater, majs och lök.

Mellanmål: Müsli med laktosfri fruktyoghurt. Lite godis.

Middag: Currykyckling med matvete.

Kvällsmål: 1 ägg och 1 portion gröt.

Bergochdalbana

Mitt humör är verkligen som en bergochdalbana, ena sekunden upp och andra sekunden ner. Detta sätter verkligen press på mig och jag är livrädd för nästa sväng. Dock har jag idag lärt mig att acceptera mitt humör; This is the way I am! Ena sekunden är jag en bitch, nästa sekund sentimental för att sedan bli glad. Jag är ju för tusan en tjej, haha! Hormoner som spökar och jag är inte särskilt duktig på att hantera det, eller rättare sagt, jag har inte lagt någon tid i att försöka hantera det. Delar av mig är ju fortfarande en bångstyrig tonåring, medan andra delar av mig är en klok kvinna. Mina vänner brukar beskriva mig som "lillgammal" och det stämmer nog in ganska bra på mig när jag har mina uppåt kurvor.

Dagen har varit bra, var med min fästman på stan och åt lunch samt köpt lite hudartiklar, visserligen fick jag en break down när vi gick till akademibokhandeln och kollade på kurslitteratur, då slog framtiden mig med knuten hand. Fick svårt att andas och allt ramlade över mig. Det hela slutade med att min älskling fick all skit och jag gick hem med tårar i ögonen. Just då var det ångest och tårar, men nu kan jag skratta åt det. Jag är helt enkelt inte redo för morgondagen än, men SO WHAT? Bara jag lyckas leva dagen, så klarar jag nog de nästkommande dagar galant. Det gäller att inte döma sig själv för hårt, min kropp signalerade nu ganska tydligt var den ömma tån satt och det är bara att trampa försiktigare framöver.

Kvällen har inte mycket att bjuda på, lite bloggande, tv tittande och sedan kudden. I morgon blir det som sagt att träffa terapueten och det ser jag framemot. Ha en trevlig kväll alla där ute i den stora världen!

Ny vecka, nya möjligheter!

Oh vilken härlig morgon! Visst, det är lite kallare nu och solens strålar når inte alltid hela vägen fram, men varför klaga? Inledde morgonen med en brakfrukost för att sedan ta 1 h löpning, resultat? Svett, lycka och 1,3 mil! Älskar min kropp! Åh det var så lätt idag, all träning och mat börjar ge resultat! Nu blir det att ladda med proteindrink och mackor! Dagen är ganska tom, ridning på eftermiddagen. Skönt, det behöver jag. Inget att göra, kryper i kroppen, men själen är så nöjd. Nu ska jag banne mig tillåta mig själv att vara sjukskriven och allt vad det innebär! Det handlar om att se möjligheterna tjejer, inte vad som skedde igår eller förra veckan. Det är historia, dags att skapa förutsättningar för en kommande god historia!

Veckan i övrigt ser bra ut:

Måndag: Ridning

Tisdag: Terapuet och ev. bio alt, åka hem på en blixtvisit.

Onsdag: ridning

Torsdag: Till veterinären med hästen.

Fredag: Förbereda ett jippo.

Lördag: Mys i stockholm

Söndag: Fodring och hämta hem hunden!

Nåja, lite varje dag, men ändå ovanligt lugn vecka för att vara mig. Inga mer planer nu Madde. Stopp och belägg! Nu ska jag krypa ner i sängen i väntan på att proteindrinken ska dra sig, mysa med pojkvän som har sommarlov nu!

Svar på kommentar!

Har just hittat din blogg, tänkte höra lite om hur du äter, har du ett schema du följer eller äter du är sugen på och känner för? Försöker du gå upp i vikt eller hålla en vikt?

Fick en bra kommentar som jag svarar på i bloggen! Jag försöker äta en varierad kost, efter kostcirkeln, har inget matschema mer än det jag fick hos Gisela. Visst äter jag det jag är sugen på, men inte alltid, har vi tex planerat att käka lasange, så kan jag inte precis innan säga; Jag vill ha en sallad istället, för det är jag sugen på! För då är det min anorexi som talar och inte min kropp. Men om jag ska äta te x kött, så kan jag tänka; hmm, vill jag ha pasta, ris eller potatis till? Då får suget i kroppen bestämma. Dock följer jag tider som vi fick på dagvården; dvs Frukost, Lunch, Mellis, Middag och Kvällsmål. Dessa följer jag slaviskt och är noggrann med. Eftersom jag tränar, så äter jag ganska mycket till mellanmål och kvällsmål, typ lika mycket som till frukost! Det där med vikten har jag svårt att svara på, för jag vet inte om jag måste gå upp, enligt min äs psykolog på avdelningen så kan jag ligga på ett BMI på 17, men enligt andra så måste man upp till normalvikt. Visst, egentligen strävar jag efter att GÅ UPP i vikt eftersom jag vill bygga en massa muskler, så rent generellt, så ja, vill gå upp i vikt. Tack för dina frågor! Kram

Dgens mat!

Kommer skriva dagens intag, för min egen skull och för att hålla koll på att det blir tillräckligt. Jag måste ju föregå med gott exempel eller hur?!

Frukost: 1,5 Ägg+ 1 smörgås. (Var hemma hos min sambos föräldrar och dem hade glömt bort att jag var laktosintolerant, så fick äta det som fanns)

Lunch: 1 port Spaghetti och köttfärssås+ sallad

Mellanmål: Müsli och fruktyoghurt+ 1/2 biskvi

Middag: 1 portion Matvete med currykyckling och spenat.

Kvällsmål: 1 port gröt gjord på mjölk+ 1 ägg.

Övrigt: 1 banan i stallet. 3 koppar te med mjölk!

Jag ser till att äta det kroppen vill ha, oftast så planerar jag mina mål, men om jag planerar te x en pastasallad och när det väl är dags vill kroppen ha pannkakor, så blir det de! Anorexin bestämmer inte!

Slö söndag!

Det är otroligt hur dagarna bara rusar förbi! Idag har jag tagit det lugnt, vilket är välbehövligt. Låg och sovmiddag mellan efter lunchen och sedan kl 15 trampade jag ner på stan för att möta upp en kompis på fika. Klantig som jag är (och ovan), tog jag en biskvi, vilket inte var så smart=laktos i och nu går jag runt med magknip och gaser. Haha. Nåja, efter det blev det middag och sedan stallet. Hon är galet mysig min prinsessa och idag övade vi på att INTE springa rätt ut ur boxen bara för att boxdörren står öppen. Efter många; Nej-back. Så stod och stilla och spanade försynt ut ur boxen. Hoppas detta nu läggs på hennes lilla minne, eller om man måste köra samma prosedur flera dagar i sträck!? Nu sitter jag och käkar på ett försent kvällsmål. (Gröt+1 ägg) Det gäller att ligga i nu, för ätstörningen får inte bestämma! Jag är en sådan där knäppis som vill ha rinnande gröt och den skall kokas på mjölk, hehe. Mycket godare! Nu blir det att slappa framför tv:n!

Svacka

Min dåliga uppdatering beror på att jag varit nere och är nere i en djup svacka. Tror jag börjat med ca 10 inlägg som ligger under "sparade" här på bloggen. Velat skriva så mycket, men jag har inte lyckats finna bra formuleringar. Motivationen sinar, när till och med mina ord försvinner, då uppnår jag min gräns för misslyckande. Nu är jag tillbaka och försöker skapa en text som kan sammanfatta de senaste dagarna.

När jag träffade terapueten i torsdags så brast mycket, jag satt och bara grät i en hel timme. Min terapuet gjorde tafatta försök att trösta mig under tidens gång, men tårarna bara sprutade. Det är bara för mycket just nu, ALLT är bara för mycket. Krav trillar över mig, likaså måsten och önskan att göra något. Mina föräldrar börjar ta mindre och mindre hänsyn till mitt mående och lassar på bekymmer efter bekymmer på mina sköra axlar. Ryggsäcken blir så tung, att min kropp ger vika. Där ligger jag på marken, kan inte röra mig, medan omgivningen skriker på mig att resa mig upp och sluta vara så lat. Bara för att det inte syns, finns det inte? Tillslut måste även jag ryta ifrån, eller försvara mig, vilket resulterar i att jag får skäll och arga ord. Höjden av misslyckande, jag är en dålig människa. Min terapuet vill ringa mina föräldrar, jag vill inte det. För vet, att jag visar en stark fasad för mina föräldrar, ett skådespeleri som borde belönas med en Oscar. Klart dem tror jag mår bra, jag gör ju allt för att intala och bevisa det. Varför? Det handlar om överlevnad, en fasad som jag bygger upp för att kunna stålsätta mig från all smärta.

Bestämde mig istället för att skicka ett brev till mamma (mail), där jag förklarar mina känslor och beskriver mitt mående. När jag väl tryckte på "skicka", så skapades en enorm ångest. Nu är det gjort, nu finns ingen återvändo. Hade klätt av mig, helt naken, inför min mamma. Visat mig svag. Timmarna gick, inget svar. Ångest; Tänk om mamma mådde jätttedåligt? Tänk om jag bröt ner henne totalt, hon som har så mycket att tänka på och så många bekymmer. Kollade mailen en gång i kvarten. Inget svar, går in på hennes mail, ser att hon läst och svarat. Glömde att jag skickat från min gmail. Läser svaret, blir lättad. Det står bara några få underbara rader, men dessa rader fyllde mitt hjärta med styrka. Ringde upp mamma, båda grät. Det var en enorm lättnad, nu vet hon. Nu kan jag sluta låtsats.

Efter i torsdags har jag bara gjort saker som fallit mig in. Försökt att tömma mina dagar och bara leva för stunden, för när hoppet överger mig, har jag inget kvar. Försökte rida på kärleken från min familj och vänner. Nätterna har fortfarande varit tunga, hjärnan på högvarv och maten varit otroligt svår att äta. Har ändå försökt att ta ett mål i taget, en natt i sänder och nu en dag åt gången. Är inne i en kris, som jag måste vinna. Har börjat falla igen, men försöker nu att stanna upp och få krafter att ta mig uppåt igen. Det är inte lätt när det är svårt och nu är det förbannat svårt. Dock är jag envisheten själv och tänker inte kapitulera. Stressen måste bort från mitt liv, den får inte finnas överhuvudtaget, för det är den som förstör min vardag. Ska träffa min terapuet igen på tisdag och det skall bli skönt. Under dessa dagar har andra saker inträffat, så som dödsfall och bekymmer, vilket inte för min tillvaro enklare. Men skam den som ger sig, eller hur?

Läggdags

Vill inte sova, vill inte. Ångesten är värst vid "läggdags". Är trött, men kan inte sova. Frustrerande och jobbigt. Vet inte hur jag ska lösa detta problem, tabletter kommer inte på frågan. LÖSER INGA PROBLEM. Har testat och efter det glömde jag bort hur jag sov utan dessa imovane. Nåja, bara att lägga sig. Blä. Sov gott.

Naturen

Lunchen vilar i magen, ångesten kryper i kroppen, fast inte anorexiångesten, utan den där diffusa ångesten jag känner ibland. Maten lindrade ångesten lite, vilket var skönt, men likt förbannat skall den komma tillbaka. För närvarande ligger jag i sängen, försöker slappna av tagga ner alla tankar. Efter vilan blir det en kort springtur i skogen, behöver få känna naturen och tystnaden, lära mig att ensamheten inte är farlig och att min fantastiska kropp bär mig dit jag vill. Nej, det är ingen kompenastionsträning, det är frågan om en ångestsdämpande, lugnande träning för min själ. Jag slänger mig ut i naturen, bland stenar och rötter, för att få bli ett med moder jord. Det är jag värd.

Jag spelar ingen "roll"....

Dagen igår blev lyckad, utåt sett. Hade det mysigt med min kompis, studentfirandet var trevligt och det var mysigt att träffa tjocka släkten. DOCK, mådde jag piss när jag kom hem. Hade extrem ångest, huvudvärk och panikkänslor. Hösten innebär förändring och det skrämmer livet ur mig. Jag vill, men är så rädd. När jag träffade min kompis klistrade jag på ett äkta (?) leende och sa att jag mådde bättre än på länge, på frågan "Hur mår du?". När jag träffade min syster utbrast hon: Du ser ut att må riktigt bra! - Det gör jag! Svarade jag, men det brände på tungan. Jag är ute på hal is igen, mitt skådespeleri skulle jag kunna vinna en oscar på. Inte bra. För sanningen är den att jag mår BRA; men det är för att jag satt upp min mur. Stängt av alla känslor och börjat leva i min gamla Madde roll igen. Inget når mig, men inget kommer heller ut. Jag går in i en roll, som social, glad och "rolig", i efterhand skrämmer denna roll mig, för jag är inte sådan. Eller? Vill inte ge ut en bild av mig själv som inte är jag, utan bara något jag måste leva upp till. Har börjat känna att verkligheten blir allt mer avlägsen och att jag kör på motorvägen igen.

Detta resulterar i att jag har svårt att somna, är jättetrött men kan inte finna ro och somna. Tar ca 1-2 timmar innan jag lyckas somna. Sedan sover jag oroligt, vaknar många gånger under natten och har svårt att somna om. Min aptit har nästan helt försvunnit, mina anorektiska tankar blir allt mer intensiva och min självbild snedriven. Jag ser allt, tro mig. Men är handlingsförlamad, jag kan inte göra något åt saken, för jag är inte DÄR. Min mur hindrar mig, skyddar mig och faktisk, hjälper mig att överleva. Är så rädd för att få bakslag, rädd att tappa "kontrollen" och falla handlöst. Vill inte, vill inte alls.....

Student

Idag tar min kusin studenten, så vi ska iväg och fira henne samt så ska en kompis komma till storstaden för att hälsa på! Det blir lunch, shopping och fika! I eftermiddag bär det ut till Djursholm för att fira en nybliven student! Har laddat upp med ROSA champange, silverskål och ett smycke! Boyi ska såklart med och har satt på sig en rentvättad skjorta till dagens ära *skratt*. Är uppåt, för idag ska jag få träffa min älskade mormor och det gör jag tyvärr inte så ofta, hon är den coolaste mormorn som finns. Närmare 80 år, men är frisk och kry som en 60 åring. Jobbar heltid fortfarande, DET NI :D Även om jag tycker att hon ska trappa ner lite och njuta av livet, men min mormor gillar att jobba och säger att man håller sig friskare, lever längre och mår bättre av att jobba och ha kvar sina rutiner. "Pensionärslivet är inget för mig" säger hon och fnyser. Jag hoppas jag blir som henne, för en snällare, positivare och sundare människa har jag aldrig träffat!

Har redan hunnit vara i stallet på morgonen och tagit hand om hästen. Jag är effektiv, nu väntar en lång härlig dag med vänner och familj, anorexin får hålla sig borta, annars bussar jag släkten på henne! Hoppas ni får en trevlig dag! Kommentera gärna, vet att många läser, men få kommenterar ;)

PUSS så länge