Bergochdalbana

Mitt humör är verkligen som en bergochdalbana, ena sekunden upp och andra sekunden ner. Detta sätter verkligen press på mig och jag är livrädd för nästa sväng. Dock har jag idag lärt mig att acceptera mitt humör; This is the way I am! Ena sekunden är jag en bitch, nästa sekund sentimental för att sedan bli glad. Jag är ju för tusan en tjej, haha! Hormoner som spökar och jag är inte särskilt duktig på att hantera det, eller rättare sagt, jag har inte lagt någon tid i att försöka hantera det. Delar av mig är ju fortfarande en bångstyrig tonåring, medan andra delar av mig är en klok kvinna. Mina vänner brukar beskriva mig som "lillgammal" och det stämmer nog in ganska bra på mig när jag har mina uppåt kurvor.

Dagen har varit bra, var med min fästman på stan och åt lunch samt köpt lite hudartiklar, visserligen fick jag en break down när vi gick till akademibokhandeln och kollade på kurslitteratur, då slog framtiden mig med knuten hand. Fick svårt att andas och allt ramlade över mig. Det hela slutade med att min älskling fick all skit och jag gick hem med tårar i ögonen. Just då var det ångest och tårar, men nu kan jag skratta åt det. Jag är helt enkelt inte redo för morgondagen än, men SO WHAT? Bara jag lyckas leva dagen, så klarar jag nog de nästkommande dagar galant. Det gäller att inte döma sig själv för hårt, min kropp signalerade nu ganska tydligt var den ömma tån satt och det är bara att trampa försiktigare framöver.

Kvällen har inte mycket att bjuda på, lite bloggande, tv tittande och sedan kudden. I morgon blir det som sagt att träffa terapueten och det ser jag framemot. Ha en trevlig kväll alla där ute i den stora världen!