Vad vill morgondagen?

Sov som en stock i natt, även om jag hade svårt att somna, vilket har blivit allt vanligare nu. Har så svårt att slappna av och somna. Hmm, kanske dags för mig att ta reda på varför? Får ta upp det med min terapuet nästa gång vi ses. I alla fall, igår kväll innan jag somnade låg min pojkvän bredvid mig och vi pratade om min framtid, vad Jag vill göra när jag blir "stor". Det snurrar så många tankar, vad tycker jag om? Vad är smartast? Vad vill jag prioritera i livet? Hur mycket vill jag jobba? Vad är jag intresserad av? Vad är mitt drömyrke? Ni hör ju själva, existentiella frågor på hög nivå. Finns det ens något svar på dessa? Vet vi någonsin vad vi egentligen vill? Njae, kanske inte, det enda jag vet är att jag måste ha en passion, en riktning och något mål att kämpa för. Om det sedan slutar på ett annat sätt än vad jag vill just nu, (vilket jag hoppas), så känner jag att det är ett viktigt steg för mig för att fortsätta framåt. Inget står skrivet i sten, men jag vill rista in något i alla fall!

Ena sekunden vill jag bli psykolog, medan nästa sekund mäklare. Dessa yrken byts ut till min stora dröm att bli läkare, för att sedan ersättas av passionen av att jobba med hästar. Det är så mycket jag vill och kan. Läkare känns dock som ett jättestort projekt, måste läsa naturvetenskapligtbasår och skriva toppresultat på HP (ångest). Har 19,7 i snittbetyg, så det är bra, men som vanligt när det gäller mig; inte tillräckligt bra. Min mamma säger åt mig att sluta stressa, att jag kan jobba åt henne hela hösten och inte behöver bestämma mig än. Likadant säger min terapuet och ber mig släppa taget och låta allt bli som det blir. Hon har så rätt, men jag vill gå vidare nu. Har varit sjukskriven i ett år och jag känner att tiden rinner iväg. Jag vill inte vänta i ovisshet längre, jag vill påbörja min resa. Problemet är att jag inte vet vart min resmål är, vilket är enerverande.

Vad vet jag, 20 år gammal, vad jag vill jobba med resten av livet? Visserligen behöver jag inte det, men satsar man på att utbilda sig i 5 år är det bra om man kan se att det skulle hålla i framtiden. Du ska fokusera på att bli frisk, visst ska jag det! Det är precis vad jag gör när dessa tankar mal i mitt huvud. Vad VILL jag? Hur vill jag leva MITT liv? Det är i dessa frågor jag är så tudelad i. Jag vet INTE vad jag VILL. Det enda jag vet är hur jag ska leva dagen, men inte hur morgondagen skall levas. Vilket är sunt, men det gör inte mig tryggare och lugnare. Det vore så skönt om jag bara visste vad jag skulle göra till hösten, vad jag ska bygga upp mitt liv, mina drömmar och mina mål på. Förut var jag så målinriktad, men nu är det tvärtom, eller rättare sagt, jag är en målinriktad person utan mål. Ni hör ju själv hur det låter.

Det är inte lätt när det är svårt! Önskar bara någon kunde kasta in mig på ett spår, så jag slapp bestämma mig. Då har jag ju alltid någon att "skylla" på om något går snett. Det enda jag vet just nu, är att jag vill vara tillsammans med min fästman hela livet och skapa en familj med honom. MEN, det ligger ju långt fram i tiden och innan dess måste jag skapa mitt eget liv och goda förutsättningar. Aja, nu blir jag snurrig av mina egna ord. Dags att sluta skriva, ångesten kommer krypande.....Hörs senare! PUSS

Triggande?

Är det triggande om jag lägger ut mitt träningsschema här på bloggen? Vill VERKLIGEN inte att någon ska må dåligt eller bli triggad av att läsa min blogg =/ Ärligt, säg! Ska jag eller ska jag inte?

May day, May Day it´s pay day!

Betalat alla räkningar nu, alltid något som känns skönt att göra, men som skapar ångest. Igår var jag som sagt ute och shoppade och gjorde av med alldeles för mycket, med tanken på månadens utgifter. ( Har ju börjat betalat tillbaka på studielånen, vilket suger, F-kassan ger ju inte så mycket. Sedan har jag alldeles för "dyra" vanor och det stör mig, får sådana skuldkänslor när jag shoppar. Det är okej om jag lägger ut pengar till hästen eller på presenter till mina vänner, men så fort det handlar om saker till mig själv får jag ont i magen. I går köpte jag ett par shorts, en snygg tröja (som är vacker ljusrosa med spetstyg, lite tjockare, döljer ärren bra) och ett par skor som jag skulle kunna döda för. Dock kände jag inte denna lycka som mina vänner gör, utan mer ångest. Varför? Jag förtjänar inte detta, vad skulle mina föräldrar säga? Ännu värre blev det ikväll, då var jag tvungen att låna pengar av pappa för att kunna betala alla räkningar (på ca 6500 kr), då f-kassan gjort fel och "glömt" betala ut pengar till mig. Förnedrande.

Imorgon får han tillbaka sina pengar, för såg att dem kommer in den 31:a! Inte nog med ångest och "misslyckande" känsla över min ekonomi, jag har också just nu ångest över all mat. Jag försöker äta som normala människor, men det tär på mig så förjävligt. Jag gör inget åt saken, allt måste få ebba ut av sig själv, MEN, det är just DET som är jobbigt. Idag blev det både äppelkaka och thaimat. Vilket är jobbigt, med tanke på att maten känns "tung". Inte för att den skulle innehålla mer kcal, utan bara känslan av när den ligger i magen. Nåja, det är bara att ignorera, härda ut! Har haft en "formsvacka" på träningsfronten, vilket har gjort mig ledsen. Kämpar och kämpar för att kunna träna. Idag när jag var ute och sprang i det vackra vädret förbannade jag mig över alla jävla sjuka anorektiska tankar. För att dessa hindrar mig från att leva fullt ut, göra det jag tycker om och undvika sociala sammanhang. Jag svor för mig själv att frisk ska jag bli och det på riktigt, väl hemma åt jag en brakfrukost som fick anorexin att skrika, HAHA! Jag vann!

Ni ser hur jag pendlar, anledningen kom jag delvis fram till idag; Jag har glömt ta mina antidepp i 3 dagar! Inte konstigt att jag har ångest! Det känns ju i kroppen, därav den ökade ångestnivån i kroppen. Nu ska jag se till att komma i fas igen! Allt känns lite enklare när jag finner en bra förklaring till situationen. Har dock lovat mig själv en LUGN vecka, med bara trevliga saker. För förra veckan var hemsk och jag vill inte vara med om det igen....Nåja, nu ska jag dricka upp teet! Puss och god natt!

Jag är helt slut. Totalt orkeslös och borta. Följde med min kompis till gymet, orkade nada. Kroppen strejka. Pressade mig igenom några muskelgrupper, slutade. Gick hem och grät. Pojkvän tröstade mig, förklarade att jag måste äta mer, det räcker inte med det jag äter. Tränar man ca 12 timmar i veckan krävs det mer mat. Han sa att jag äter bra, men bara inte tillräckligt för mängden av träning. Funderar nu på att köpa hem näringsdrycker, dem fungerar väl? Eller? kan inte ta mina proteindrinkar längre, då de innehåller laktos :( Det märks kan jag lova, behöver den mängd av energi för att kunna träna och även om jag FÖRSÖKER äta istället, kommer jag inte upp till den energi, protein och näring som en proteindrink innehåller. Vågar jag ens skriva i bloggen att jag gått ner? Även om det handlar om hg, så har jag gått ner. Jag som vill UPP, vill bygga muskler =(. Aja. Nu har jag insett att jag måste trappa ner på det jag älskar, träning. Hälsan måste gå före....

Idag ska jag bara gå runt på stan med min kompis, shoppa lite, äta och fika. Sedan blir det stallet och vila. Rå om mig själv, kanske gå och sola och sedan äta sushi till middag? Jag ÄLSKAR sushi. Pojkvän är borta ikväll så jag blir ensam, lite skönt. Ska ha en spakväll för mig själv. Måla naglarna, noppra ögonbrynen mm. Det är dags att ta hand om det bästa jag har! Min kropp! Känner mig lite nere, för det är inte så här jag vill ha det, jag vill ha en stark kropp. Inte en nedbruten. Känner mig misslyckad, för all energi är totalt bortblåst. Nu gäller det att återhämta mig, kom igen Madde!

Lättnad

Äntligen, nu är alla "måsten" avklarade! Denna vecka har verkligen tärt på mig och mitt mående. Det har gått bättre än väntat och jag är nöjd över min insats. Även om detta har tvingat fram en massa tankar och beteenden, så har jag kunnat hantera dessa på ett bra sätt. När jag vaknade i morse så var jag helt slut, totalt utpumpad. Trots detta gick jag till gymet (idiot), men satt bara på cykeln i 5 min tills jag insåg min idioti. Jag ORKAR inte, mina krafter var totalt slut. Så jag gick hem, åt frukost och lade mig för att sova 2 timmar till. Det behövdes verkligen. Efter det var det bara att sätta igång med dagens planer och när jag väl kom hem kl 19.30 så var jag pigg och glad, kände en enorm lättnad över att veckan var över och att det väntade två tomma dagar. Satte på mig springskorna och drog ut på en löptur. Så otroligt skönt. Jag behövde få rensa hjärnan och jobba med kroppen.

Väl hemma väntade middagen och sedan en kopp te! Nu sitter jag framför datorn och gör NADA. Myser med min bästa kompis och kollar på film. I morgon blir det sovmorgon kan jag lova! Sedan i morgon kväll åker vi till svärföräldrarna och blir bortskämda. Tummen upp! Åh, är sååå glad att veckan är över! Jag klarade det! Det trodde jag inte i tisdags! Min dåliga uppdatering beror på att jag varit för stressad och ångestfylld. Jag grips då av skrivkamp och motivationen dalar. Men nu! Inga mer storartade planer på ett tag. Nu är mitt tillfrisknade och välmående som skall stå i fokus. Hästen skall prioriteras bättre och ska pyssla mer i stallet, för där mår jag BRA :)

Nej nu ska jag slappa vidare! Puss

Back On track...

Hade en riktig svacka igår, ångesten nådde höjder, tankarna snurra och hjärtat bankade. Nu är det lugnt. Tyst och stilla. Är det lugnet före stormen? Hoppas inte det, utan snarare lugnet efter stormen. Igår for jag runt som en idiot, hela dagen. Jag gjorde det ena och det andra, men samtidigt inte så mycket. Lägenheten är städad och klar, saker nerpackade och köksprylar undanplockade. Det är bara lite småplock som ska bort! Idag ska jag i övrigt bara ta det lugnt. Kanske sova någon timme på dan. Ikväll blir det Sex And The City 2. KUL=D längtar!

Inget vettigt inlägg, men min hjärnan är inte så vettig nu. Dags och krypa ner under täcket med älskling!

Ågren är på Besök

Usch, kvällen igår var jättejobbig, hade mycket ångest och jag kunde inte slappna av. Slutade med att jag tog Atarax, men det hjälper ju knappt. Somnade tillslut i pojkvännens armar. Vaknade upp nu på morgonen, med nästan lika mycket ångest =( Har så mycket att stå i de närmaste dagarna och det stressar mig så otroligt. Sitter här och biter på naglarna, har svårt att få i mig frukosten eftersom jag mår illa, dock ligger allt i min mage nu. Skam den som ger sig. Jag kan inte sätta fingret på varför jag har ångest, om det är allt som står framför mig, eller om det är maten. Jag känner mig ganska stabil på matfronten, men man vet ju aldrig. Anorexin kan lura mig hur enkelt som helst. Efter Body pumpen idag kommer mina vänner och ska hjälpa mig att förbereda fotograferingen i morgon. Tack tjejer <3

Nej ska ta och åka till stallet, behöver insupa stalldoften, den kanske gör mig lugn. Är lite rädd faktiskt, har en känsla av att jag kan vara gravid. FAST DET VET JAG ATT JAG INTE ÄR. Har kopparspiral och det är vattentätt. Men ändå, jag kan ju vara skendräktig.....

Sjuukt trött!?!

Är helt slut, både psykiskt och fysiskt. Träffade teraputen och det blev en del tårar. Varför vet jag inte, kanske är det för att jag kommit in i nya tankebanor och beteende, vilket gör mig osäker-rädd? Det var dock skönt att träffa henne och nu känns det lite bättre. Led igenom middagen med vännerna, tyvärr. Trots att dem var underbara och söta. Det är fortfarande tufft att äta med andra, särskilt när en i gemenskapen petar i sin mat och har en "tyst" tävling om vem som äter minst. Det är så jävla triggande och jag är tyvärr inte så frisk att jag kan hantera sådana situationer än...Men det kommer!

Är lite torr i halsen och jag är livrädd för att jag håller på att bli sjuk. Dock vet jag inte om det är "inbillning" är miss hypokondrik ibland ;) Hoppas det bara är inbillning. Ska lägga mig tidigt ikväll och sova bort eventuella symptom. Har känt mig lite nere hela dagen, så min älskade man har gett mig en helkroppsmassage med olja för att få mig att slappna av. Han är guldvärd! Är också irriterad över att ätstörningsvården i staden är sååå jävla dålig. Tänk om annan typ av vård av patienter skulle behandlas som äs patienter, då skulle folk ligga döda på gatorna. SKÄMS!! Du är stark gumman! Visa vad du går för!!!!

Har glömt göra en massa saker som skulle bli gjorde idag, suck, sådant ger ångest. Känner mig sååå värdelös när jag glömmer viktiga ting. Men men, that´s the way I am. Nu ska jag sussa kudde. God natt!

Morgonstund har guld i mun

Nu ligger frukosten och skvalpar i magen, frukosten är verkligen dagens bästa mål. Känner mig inte som en människa förrän den är uppäten. (Kors i taket en anorektiker som säger att hon inte blir människa innan hon ätit). Hehe. Nu sitter jag som i vanlig ordning och kollar på Vakna med the Voice, an adiction! Ska snart åka till stallet och ta hand om bebis, sedan blir det terapueten, hon kunde ingen annan dag tyvärr :( och jag behöver träffa henne denna vecka.

Nej vilket värdelöst inlägg. Aja, hörs! puss

Äta gör man, annars dör man!

Det har varit en utmanande dag för mig idag. Jag har försökt att följa "mitt nya liv" och inte PLANERA, utan bara göra. Det var jobbigt, men vet ni? Jag har lyckats få mer gjort än någonsin tidigare, varit riktigt produktiv, utan att planera det! Har inte heller haft någon ångest över "berget" av måsten framför mig, utan successivt bara tagit allt som så det kommer. Likaså när det kommer till maten. Jag äter varje måltid, UTAN att planera nästkommande. Tror jag ätit mer idag än vad jag gjort någonsin tidigare. Middagen bokstavligen slank igenom, av enbart hunger, tror jag åt pasta för ett helt fotbollslag *skratt*. Visst kommer tankarna krypande, men jag försöker att hantera dessa logiskt och konstruktivt.

I morgon ska jag träffa min terapuet, men skall försöka ändra på den tiden, för jag och min kompis har andra planer, det är nämligen premiär på ett ställe och vi måste köa i god tid! Så det blir TIDIG morgon imorgon, kommer gå upp vid kl 6. Fast jag ska inte klaga, min älskling ska gå upp vid fyra för att åka på praktik en bra bit bort. ( Jag ska springa milen i morgon nämligen och sedan åka till stallet och ta hand om bebis). Sedan blir det att köpa snacks och plocka fram kortleken, för att slå ihjäl några timmars köande. Å andra sidan har jag och min kompis inga problem med att slå ihjäl timmar, det blir sällan tyst mellan oss. Nåja, nu ska jag fortsätta läsa runt bland bloggarna!

Ohllla

Nu ligger lunchen i magen och jag känner mig lätt dåsig. Funderar på att ta en nap efter maten, dock är min kompis på väg hem och jag känner inte för sova bort de timmar som vi kan umgås. Hon har skaffat en "ny" pojkvän och är där väldigt mycket, vilket glädjer mig på hennes vägnar, men jag saknar henne en del, hehe ;) I kväll är det ridning igen och innan dess ska jag ut till min underbara bebis <3.>

Ny vecka, lite små ångest, så mycket som skall fixas. Först och främst ska en mäklare komma och fota min lägenhet som skall ut på försäljning. Det ser förj*vligt ut här hemma, vi har ju inte stylat lägenheten så mycket pga flytten. Samt bor vi tre personer på en liten yta och har grejjor överallt! GAAAH, så mycket att städa/plocka/packa ner. Tur att jag får hjälp av vänner. Min älskade sambo har så mycket att plugga nu innan tentan, så honom vill jag inte belasta med mer. Det blir väl att slänga en hel del då- VE OCH FASA- hatar att slänga saker. Allt betyder något för mig, minnen. Dock vet jag att det är ett sjukligt beteende och att alla minnen faktiskt finns inom mig ändå, bara att jag associerar till dessa via materiella ting.

Måste hitta boxplats, måste finna en hovslagare och måste boka catering. Jag skjuter upp detta, men boxplats blir mitt Juni-projekt! Fram till dess, står hovis och catering på tur som maj-projekt! Nej nu ska jag vila på frukosten! Ciao darlings!

Traska runt i hemstaden

Var hemma och hälsade på familjen över helgen. Det var mysigt och sååå skönt att bara få komma hem och bli ompysslad! Vädret var verkligen underbart och jag njöt för fulla muggar! Vi grillade på kvällen och satt ute på altanen. Jag kände mig avslappnad, nöjd och lugn. Visst brusade ångesten upp när det serverade gräddtårta, men jag lyckades hantera alla tankar. Jag är lika mycket värd som alla andra runt bordet, jag är precis som dem, en vanlig människa. Denna fantastiska tårta ska även jag få vara med och ta del av. Den smakade gudomligt och efter en liten stund hade all ångest lagt sig. Någon timme efter middagen skulle jag gå in till stan för att träffa en kär vän på fika. Gick lite tidigare, för ville gå sakta och verkligen insupa atmosfären i min hemstad, min trygghet och mitt förflutna.

Medan jag traskade runt i min stads lummiga områden, så började jag släppa på greppet, jag lät alla intryck komma in och lät alla minnen komma upp. Varje plats, kvarter och byggnad får mig att minnas, allt ifrån min tidiga barndom, till studenten jag tog för två år sedan. Jag blev så nostalgisk, tårarna rann, men inte av sorg eller ångest, utan bara av lättnad. Vissa minnen får mig att längta tillbaka, till gymnasietiden då allt var så "enkelt". (Visserligen var inte allt enkelt just då, men nu inser jag att det var det). Jag kände en sådan längtan tillbaka till allt som då var min trygghet, mina vänner som jag tyvärr förlorat kontakten med. Passerade busken där jag smygrökte en gång i högstadiet, fick mig att minnas alla jobbiga år, med mobbning, utanförskap och självhat. Passerade biblioteket, där jag för några år sedan upplevde min första riktiga kärlek till en kille. Passerade cykelvägen där jag ock en kompis körde omkull och slog occ gul och blå. Passerade mitt gamla gym, där jag och mina vänner dansade, tränade och hängde emellanåt. Passerad vårt favoritfik där många timmar spenderats med skvallerprat och kladdkaka.

Behöver jag nämna mer minnen? Jag blev såå nostalgisk och i den stunden lovade jag mig själv att ta tillvara på varje dag. Leva i nuet. För under alla år, har jag inte uppskattat det jag haft, utan bara suktat efter det jag vill ha. Önskar nu i efterhand att jag uppskattat dessa stunder mer än vad jag har gjort. Det är så lätt att glömma att leva varje dag, känslan att vara påväg är den bästa, men också den värsta känslan jag kan ha. Den är bra för mig, om jag samtidigt kan leva här och nu. Lovade även mig själv, när min själ var i ro, att aldrig mer skada min kropp och börja njuta av livet. För livet var fantastiskt just då, när jag ensam kunde strosa i stadens gator, i nuet, men med mitt förflutna i tankarna. Jag ska sluta planera, ta varje dag som den kommer. Bli mer spontan, det är jag värd. Det är vi ALLA värda. Under alla år på motorvägen har jag missat så fina vyer och upplevelser, vilket jag ej kan göra något åt nu. Det som har hänt, har hänt, nu är det dags att ta sig an snårstigarna. För, jag kan alltid ändra min dag, för att min morgondag ska bli så bra som möjligt.

Att leva för gårdagen är jobbigt

Att leva för dagen är väldigt jobbigt

Att leva för morgondagen är omöjligt

Trevligt Besök

Hade en kompis från DV på besök alldeles nyss. Det var super trevligt och jag hoppas vi ses snart igen! En starkare och finare människa träffar jag inte så ofta! Hon visar verkligen att hon vill! Jag vet att hon KAN! Nu sitter jag och väntar på att potatisen ska koka klart! Sedan bär det av till stallet till finaste hästen! Det känns lite tomt här hemma för min familj ville låna henne i några veckor. Hon har det toppen där, men ibland små pratar jag med henne och nu kan jag komma på mig själv att jag pratar ändå, trots att hon inte är här.

Genomgång hos Gisela

Var hos Gisela igår, mycket bra samtal och jag känner mig mer peppad efter varje gång jag är där! Vi pratar mycket om hur viktigt det är att äta kolisar och att det inte är något att vara "rädd" för. För varför ska man vara rädd mot sin viktigaste basföda? Jag älskar ju egentligen pasta, ris och bröd! Det är bara min förbannade ätstörning som fått för sig att det skulle få mig att gå upp i vikt. Sedan propageras det ju ute i samhället om alla olika kolhydratfattiga dieter, så det är svårt att gå emot den "socialströmen". Dock har jag NU börjat inse hur gott dessa kolisar gör mig, jag orkar mer, är piggare, "smartare" och har tid att tänka på annat än mat! Medier har ingen aning om hur allt rent näringsmässigt, påverkar kroppen. Rent logiskt: Om jag har problem med en bil går jag väl inte till veterinären med den?

Gisela tror även att jag kan vara laktosintolerant, har vissa symptom som tyder på det. Så nu blir det att äta laktosfritt i tre dagar, för att se om min kropp förändras något. Jag ska skriva en "bajsdagbok" *skratt*. Intressant. Vill ju inte vara laktosintolerant (vem vill egentligen det?), så hoppas ju att jag inte märker någon skillnad. Ska även nu öka på min frukost ännu mer och likaså mina middagar! Gisela är så grymt bra, hon gör mig logisk och motiverad! Lyssna på kroppen och ej på järnspökena!

Dålig Uppdatering.....

Varit hemma och hälsat på mina föräldrar, tog aldrig med mig datorn så det var svårt att blogga. Helgen har varit ok. Sitter just nu och väntar på en kompis, uppdat mer sedan, om bl a mötet med Gisela och helgen! Kram

Veckans Träning :)

Söndag: Cross 5 km / 20 min

Styrka U.K

Måndag: Power walk 7,6 km/ 60 min

Styrka Ö.k (40 min)

Ridning 90 min

Tisdag: Löpning/ PW 60 min

Onsdag: Sprang 10 km

Styrka Ö.K

Ridning 45 min

Torsdag: Löpning 3,5 km

75 min PW

Fredag: 7 km Cross/ 30 min

Styrka U.K 30 min

PW 70 min

Lördag: VILA

Söndag: Löpning 5 km (planerad)

Styrka Ö.K (planerad)

Helt okej vecka!

Största utmaningen hittills.

Jag åt en PIZZA, en hel jävla pizza. Nu sitter jag här, stolt över mig själv, men tyvärr med en rivande ångest. Iväg, försvinn ur mitt liv! Jag äter väl vad faaan jag vill!?! Nu blir det fredagsmys framför TV:n. Hej då anorexi, hej en välmående kropp och själ!

Stanna upp!!

Hade mycket ångest igår kväll och det kanske inte var så konstigt med tanke på att jag hade planerat i på tok för mycket idag. Sedan åt jag dåligt igår och det sätter ju igång hur många tankar som helst. Idag ska jag ta igen det! Ny dag- Nya tag! Avbokar bodypumpen idag, kan INTE träna 3 ggr på en dag. Det är inte vad JAG vill, utan endast min demon. Så istället för att träna, så ska jag och min kompis åka till stallet för att bada min häst och sedan blir det lunch på stan! I eftermiddag blir det dock lite styrka, men det är vad JAG vill. Sedan blir det att möta upp min systers kompis (och min) för att prova ut klänning till bröllopen! Kul!

I morse körde jag 7 km på crossen, shiit vad tungt det var i morse! Min kropp kämpa så bra! Så nu har jag slängt i mig en stoor frukost! 1 port gröt, 1 smörgås+ost och paprika+ 1 ägg+ 1 proteindrink. Nu ska jag byta om och åka till stallet! Ciao!

Helt slut

Denna dag har verkligen gått fort. Är helt slut. Det gick bra hos veterinären, allt går åt rätt håll! =) Dock har hela dagen i princip spenderats med hästen, vilket iof är kul, men jag har knappt hunnit med något annat. Inte hunnit vila, ätit eller slappnat av. Direkt efter v varit hos veterinären var det hem och byta om för att gå till gruppterapin. Den varade i hela två timmar och det var intressant, men jag var så trött. Min kropp hade bara totalt fått i sig 3 smörgåsar och det är på tok för lite. Hann inte ens ta något innan terapin, eftersom vi var sena. Väl hemma lagade jag mat och det var så gott att äta. Har dock nu en hel del ångest, eftersom jag åt för fort och "för mycket" (tillskillnad från vad jag är van vid). Extrem mättnadskänsla är något jag fortfarande har svårt för och ger upphov till ångest. Det är fel och jag tänker inte göra något åt det, men det är i dessa lägen som jag inser hur noggrann jag måste vara med mina måltider. Att inte äta på 6 timmar går inte just nu....

Klockan åtta kommer en kompis och vi ska ut på en promenad i kvällssolen. Det skall bli mysigt, sådant skingrar tankarna. (Det var INTE jag som föreslog promenaden). Annars blir det mest att ta det lugnt, morgondagen är redan fullplanerad, som vanligt. Ska mocka hagen, tvätta hästen, träna och börja packa ner saker i flyttkartonger. SUCK. Jag får aldrig ta det lugnt. Gäller att vara effektiv. För att "få lugn och ro" ska jag planera morgondagen.

06.30 Crosstrainer 7 km

07.15 frukost

08.00 Åka till stallet

11.30 Body Pump

12.30 Lunch

13.30 Träffa en vän på stan för att kolla på klänningar till bröllop.

17.00 Träna styrka ben. Middag

18.00 köpa flyttkartonger (om jag inte får min sambo att göra det).

20.00 kväll....

GAAAH. =/

Gah, ingen

Lycka

Fick en kommentar om att jag verkar ha blivit riktigt lycklig. Blir glad när jag läser dem orden, men samtidigt så hoppas jag att det inte riktigt stämmer. För jag känner mig inte speciellt lycklig, utan snarare kanske, hoppfull? Jag har fått tillbaka kämparglöden och framtidstron, vilket jag ej hade för några månader sedan. Trodde att jag snarare inte skulle finnas nu, utan att jag skulle blivit "fri". Nu är jag här, levande och medvetet närvarande. Det är tufft, kallt och verkligt, men jag är trots detta, här. Varje sekund kämpar jag emot mina destruktiva tankar. Jag kan inte "slappna" av för en sekund. Dock, menar jag inte nu att jag inte kan känna "lugn och glädje" för det kan jag! Fast vet ej om jag kan kalla det "lycka"? Eller?

Skrev ett arbete på gymnasiet om just lycka och vad som ligger under begreppet "lycklig". Minns att jag gjorde en stor enkätundersökning och frågade hundratals människor vad just dem ansåg låg under begreppet lycka. Det fanns inget entydigt svar, utan beroende på ålder, bakrgrund, framtidsdrömmar och mående, så skiftade dess betydelse avsevärt. Särskilt när jag jämförde mellan åldrarna, det verkar som att vi ändrar oss under tidensgång över vad just lycka innebär. Resulterar det då i att vi aldrig blir lyckliga? Utan när vi har det som vi trodde skulle göra oss "lyckliga", så strävar vi efter något annat, för att känna oss tillfredsställda? Var inte de tidigare värderingarna, måtten och känslorna ett tecken på lycka? Flyttar vi gränserna hela tiden?

För mig, innebär lycka att få känna inre ro. En stabil tillvaro där allt flyter på. Ångest finns inte med i sammanhanget "lycka". Därför kan jag inte se mig själv som "lycklig". För tyvärr, är ångest fortfarande en stor del av mitt liv, även om den inte påverkar mig i samma grad som förut. Den styr inte mina handlingar, men än dock för den mig osäker och handlingsförlamad. Lycka är att sluta fly från sig själv. Jag måste våga leva med mig själv, älska mig själv. En sådan självklar sak som kan anses som lätt, men som är så svårt. Jag har lång väg kvar, men kan jag lyckas förmedla lycka via mina ord, är jag en god bit på väg!

Solig Onsdag

Det blidde ingen bodypump. Jag råkade somna och vaknad en kvart innan det började. Kände inte alls för att träna, så då gjorde jag inte det! Även om jag kände " jag måste", ignorerade jag det och gick till affären och köpte lunch! Sedan fick det bli en promenad i solen med min älskade hund! Det var så mysigt och när Takida spelade in mina hörlurar blev jag nästan tårögd! Vad lyckligt lottad jag är! Har en världens finaste hund, en underbar sambo och goa vänner. Det är dags att börja uppskatta allt det fina man har, istället för att gräma sig över det man aldrig kommer få.

Solen gör nog alla gott, för humöret blir på topp och man vågar njuta lite extra av tillvaron. Visst, jag kände mig stor och fet i mina shorts och mitt linne där under promenaden, men lyckades få bort dessa tankar! Jag vet ju att det "bara" sitter i mitt huvud, det finns ingen som helst sanning i det hela! Så istället för att lägga fokus på min kropp, lät jag tankarna vandra vidare till framtida mål och drömmar jag har. Försökte insupa det goda i livet och jag lyckades! Just nu sitter jag och smaskar i mig två kiwisar! Gott! Snart kommer min kompis och vi ska dra iväg till gymet. Styrka ö.k står på schemat! Aj aj ;) hehe...Ha det så gott så länge!

Grymt nöjd!

Kom upp i morse kl 6.00, då drack jag en proteindrink och drog iväg till gymet vid 7. Sprang milen på 48 min! Vilket är suuper, eftersom det var före frukost! (Proteinet tillför ingen energi, utan förhindrar att muskelaturen ej bryts ned så mycket, typ). Blev helt slut och svettig. Sitter nu med en gigantisk frukost! 1 ägg, 2 smörgåsar med ost+ 1 portion gröt med mjölk! MUMS! Får se om det räcker, eller om jag måste ta en drink till ;) Vid lunch har jag lovat att följa med en kompis på bodypump, så ska vila upp mig ordentligt nu! I eftermiddag ska jag även rida lektion för min tränare, så denna dag blir helt fullspäckad! Jag ska dock äta som en häääst!!

Nej nu ska jag fortsätta kolla på Vakna med The Voice (beroende).

Dagens

Frukost: 1/2 portion gröt+1 ägg+ 1 macka+ost

Lunch: Fullkornsris med köttfärs och sallad

Mellanmål: 1 macka+ost

Kvällsmat: Sallad med; kräftstjärtar, kyckling, keso och avocadoröra, soltorkade tomater och fetaost!

Kvällsmål: Proteindrink (nya)

Det tar sig!

Solig dag!

Det gick bra hos terpauten. Ibland känns det som att jag är för "frisk" för att fortsätta gå till henne. Är rädd för att hon ska säga "du behöver nog inte mig mer". För jag känner en enorm trygghet av att ha henne vid min sida. Efter sommaren är målet att klara mig själv och redan nu känns det skrämmande. Jag ska börja skriva upp mina känslor när allt blir jobbigt, för jag bygger upp en sköld, vilket gör att jag inte kan känna efter i efterhand, då det gör för ont. Detta för att skydda mig och orka fortsätta, men vill så innerligt kunna sätta ord på mina känslor, för att slå igenom på riktigt. Efter mötet stack jag ner till stan för att inhandla nytt proteinpulver, fick bli en Multipower formula 80 med smak av yoghurt/blåbär. Hoppas denna smakar bättre än den förra!

Väl när jag kom hem gick luften ur mig, kände mig ledsen, ångestfylld och förvirrad. Det är inte lätt att hela tiden motivera sig att orka fortsätta kämpa mot äsmonstret. Det sker så mycket, som jag varken kan ta med min terapuet eller här på bloggen. Jag vill inte ägna mina dyrbara ord till min ätstörning, inte slösa min tankeverksamhet åt att beskriva hur jag tänker och känner, allt jag vill är att blicka framåt, bli frisk på riktigt. Därav tänker jag lämna så lite plats som möjligt åt min ätstörning. Jag vill, jag kan och jag ska!!

Efter att ha stoppat i mig mellanmål så gnällde min hund på mig, hon ville ut. Vädret kan man ju inte klaga på, så satte på mig ett par shorts och ett linne och drog ut och jogga lite med hunden i solen. SÅÅ skönt! Dock får jag ont i magen, så kunde bara hålla på i några km tills jag var tvungen att gå. Min hund var helt slut, det är ju så varmt! (Inte för att man ska klaga!). Visst, jag skulle ta det lugnt idag, men det har jag också gjort. Lite jogging i solen fick mig på riktigt gott humör! Snart ska jag möta upp min älskade pojkvän på stan för en middag i kvällsolen! Vi ska mysa och rå om varandra lite! Vem vet, kanske blir det en glass också! I morgon kommer mammi på besök för vi ska med hästen till veterinären på torsdag! Det skall bli kul att få bli ompysslad av mamma lite!

Nej nu ska jag sätta på mig mina converse och dra ner på stan! Hunden skall självfallet med också!

Tillåta mig själv att ta det lugnt!

Jag är sämst på att slappna av och vara still. Dagar som inte är "fullspäckade" med olika aktiviteter passar jag på att fylla med en massa "måsten" ändå. Det gör att jag aldrig får känna att jag "vilar", utan alltid är jag på språng. Även om det mesta ibland sker psykiskt, alltså kroppen vilar, men hjärnan är i full gång. Idag ska vara en "lugn" dag, men den är redan fylld med en massa "to do". Tog stallet nu på morgonen, så det är avklarat, klockan två ska jag till teraputen och innan dess ska jag lämna tillbaka böcker på biblioteket. Efter teraputen ska jag cykla och köpa proteinpulver och till apoteket. Känner mig redan stressad, hatar att ha saker att göra, samtidigt som jag är beroende av det. Ser alltid till att ha saker att göra och fylla mina dagar. Troligen flyr jag från något, men kan inte lista ut från vad?!

Lägenheten ser ut som skit och jag måste verkligen städa den, men jag orkar inte. Hatar när mitt hem är ostrukturerat, men ändå är det mestadels det är. Funderar på att skita i att städa till ikväll då mannen kommer hem. Måste också åka och köpa flyttkartonger så jag kan börja packa ner prylar till visningen, det är ett tag kvar, men som sagt, jag hatar att ha saker att göra vill ha det gjort snabbt. Har även inga aning om vad jag ska äta till lunch. Inget är färdigt och jag pallar inte att laga något, vilket jag nu måste. Tror det får bli något enkelt, typ sallad med bönor, ris, kyckling och keso. Dagens ilandsproblem, har hur mycket mat som helst i frysen, men är inte "sugen" på något...suck.

Nej nu ska jag ta och vila en stund, I need it. Kram så länge

Ont i hela kroppen

Klockan är 07.13, jag har möjlighet att sova bort hela förmiddagen om jag vill, men eftersom jag är en rutin människa, så vaknar jag i vanlig ordning klockan 7. Kroppen värker som bara den och att bara lyfta armen är en utmaning. Idag blir det UTAN tvekan en vilodag. Endast några promenader med hunden är tillåtet, haha, om jag ens orkar det^^.

Nej, nu vill min hund ut. "suck", bara att klä på sig! Hörs!

Sluta aldrig att Ge upp!

Jag VIL, Jag KAN och Jag SKA!! Dessa ord går som ett heligt mantra i mitt huvud. Stunder då luften går ur mig, orken försvinner och tankarna tar över, stannar jag upp och repeterar dessa ord för mig själv. Det sitter i huvudet, det är tankarna som måste förändras, likt ett bråkigt barn gäller det att aldrig ge upp, hur underlägsen man än känner sig. Var steget före, det är lättare att vinna en strid om man är förberedd. Din största fiende är du själv, så var smart när du slår till, din fiende tänker som dig!

Jag kör hårt med mig själv. I och med att jag är en "perfektionist" så blir mitt liv väldigt kravfullt och inrutat. Det måste jag ändra, spontanitet är a och o, MEN, inte när det kommer till min ätstörning. Jag ser till att planeringen följs. Frukost-lunch-middag planeras i förväg. I minsta detalj och den planeras med min sambo, för att inte "fuska" med planeringen. Hoppar jag te x en macka, så måste jag äta den nästa mål. Blir det fel med tider och jag äter middag kl 20, så måste jag ändå äta kvällsmål kl 22. Det finns inga "men". Ingen tvekan. Det gör mig trygg, för då har jag inget "val". Likaså min träning, ALDRIG mer, utan bara mindre. Hellre välja bort än välja till när det kommer till aktiviteter. Maten tvärtom, hellre välja till än välja bort.

Lyssna på kroppen, den talar ditt själsspråk och vet vad DU behöver. Knoppen har inte den visheten som kroppen har. Allt skall göras kroppsvänligt. Din kropp är din bästa vän, såra den aldrig medvetet och svik aldrig ett förtroende. Av en riktig vän blir man alltid förlåten, så sviker du din kropp, ta bara nya tag, erkänn och be om ursäkt och sedan blicka framåt. Din vän förstår, den känner dig och dess famn är alltid öppen för dig. Döm inte heller din vän, dess utseende spelar väl ingen roll så länge den står vid din sida?! Samarbeta med din vän, tillsammans blir ni ett oslagbart team! Framförallt, GE ALDRIG UPP, sann vänskap är värd att kämpa för!!

Jag är såå trött

Dagen blev aktivare än vad jag hade planerat. Blev TVÅ lektioner istället för en, då en häst var tvungen att gå. Förr, när jag var tävlingsryttare, orkade jag rida 2-4 lektioner i sträck utan problem, men nu blev jag helt slut. Visserligen hade jag kört både powerwalk och styrka redan innan och en del stalljobb, så det var inte så konstigt....

Nu sitter jag med en kopp te och bara vilar, är helt slut. Middagen åkte ner hur lätt som helst, vilket var skönt. Snart är det dags för roast på Bernst. Ett mycket roligt program tycker jag! I morgon var tanken att träna 60 min löpning, men undrar om jag pallar det? Kanske blir en aktiv vilodag istället. Min kropp får som sagt inte brytas ned....

Klippning

Var hos frisören idag! Kan säga att det var behövligt, fick klippa hela 8 cm för att mitt hår var så slitet. Nu ser mitt hår snyggt och fräscht ut igen! 550 kr gick kalaset på, men efetrsom jag inte klippt mig på ca 7 månader, får jag väl säga att det var värt det! Solen skiner och det är suuuper varmt! I morse tog jag en 70 min lång powerwalk med hunden och det var riktigt skönt, dock hade jag satt på mig alldeles för mycket kläder, så blev väldigt svettig.

Nu ska jag och min bästa kompis ta oss till gymet, idag blir det styrka överkropp. Förut gillade jag INTE att träna överkropp, utan jag tränade mestadels benen, nu är det snarare tvärtom. Mina knän är lite små sköppliga, så jag får lätt ont. Min kompis ska köra kondition, men det hoppar jag helt idag! Promenaden i sig får räcka! Ikväll ska jag även rida och sedan ta hand om min häst, så det är lika bra att spara på krafterna! Har lite smått panik över hösten, måste hitta en stallplats så nära kungsholmen som möjligt, men det är skit dyrt och svårt att hitta lediga boxplatser. Detta hänger över mig och jag måste börja ta tag i det igen. Nu på torsdag ska vi även till veterinären och då avgörs det om min häst skall opereras eller ej...

I morgon skall jag träffa min terapuet, vilket känns behövligt, nu var det ca 2 veckor sedan jag träffade henne och det är längsta uppehållet jag haft på över 1 år nu. Dock har jag klarat det mesta själv, men mina tankar jävlas med mig, så vill få hjälp att hantera dessa tankar. Det är riktigt svårt med maten nu, jag får ångest efter varje måltid, men jag försöker att blicka framåt och ej lyssna på min demon. Vissa stunder vill jag inget mer än att bli frisk, medan andra stunder så vill jag gå ner i vikt och blir så smal, så smal. Bort med dem sjuka tankarna, fram med de friska. Jag vill leva livet, inte förlora det!

Dagens

Mat

Frukost: 1 proteinshake+ 1 macka+ost+ 1 port gröt+ 2 dl lättmjölk.

Lunch: Kycklingsallad med soltorkadetomater+keso och avocadoröra+ potatissallad.

Mellis: Bulle+ vindruvor

Kvällsmat: 1/2 stekt rostbiffskiva (tjock) med sås gjord på lätt creme fraisce och soja+ sötpotatis+sallad

Kvällsmål: 1 proteinmacka+ost och paprika+ 1 "hälsokex" med philadelphiaost+ 1 ägg

Träning

• 7 km crosswalk (32 min)
• 40 min styrka underkropp
• 1 h promenad

Alldeles för lite, trots att jag försöker! (Matmässigt)

Träna om man är undervikitg?!?

Jag försöker att inte läsa många äs-bloggar, men följer en del jag tycker är bra. Det skrivs ju mycket om att man EJ ska träna om man är underviktg/ vill bli frisk. Jag är ganska kluven i den frågan. Jag själv är enligt BMI skalan underviktig och tränar, trots diagnosen anorexi, en hel del. Det genererar i att jag blir väldigt partisk, eftersom jag hamnar i ett läge där jag måste "försvara" mitt leverne. Jag förstår att man avråder all träning om man har en ätstörning, eftersom den lätt blir tvångsmässig och destruktiv, samt så måste man äta ännu MER för att gå upp i vikt, vilket är ett stort problem för många anorektiker. Jag tycker i dessa fall, om man ska "gå upp" i vikt, är det helt rätt att ta bort träning. Dock anser jag inte att man måste ta bort den om man bara ska behålla vikten.

Jag gick aldrig ett viktuppgångsprogram, utan mer "börja äta normalt igen" program. Jag kunde, enligt min psykolog, ligga kvar på den vikten som jag har. Visst förbjöds träning, men eftersom jag lyckades "hålla" vikten under hela dagvården, så kunde jag träna hela tiden ändå. Självfallet sa jag inte att jag träna, men eftersom jag inte gick ner i vikt, så märktes det ju inte. Jag ligger på ett BMI runt 17. Visst, det är undervikt, men samtidigt har jag mens och mina blodvärden ser bra ut. Min omgivning anser att jag INTE borde träna, men jag ser ingen anledning till att sluta med det bästa jag vet. Det finns, enligt mig, inget som motiverar mig till att sluta med träning. Jag hade kunnat förstå om jag tog skada av det, men det gör jag, vad jag vet, ju inte.

Därför blir jag väldigt kluven när "folk" säger att man INTE ska träna om man är underviktig, jag menar, många friska människor kan ju vara underviktiga och dem får väl träna? Däremot kanske jag kan hålla med om att det är svårt att bli fri Demonerna så länge som man tränar. Eftersom träningen lätt blir kompensatorisk och destruktiv vid behandling av äs och försvårar tillfrisknad processen. Eftersom jag inte går någon behandling nu, anser jag att jag inte faller in inom ramen för behandling av anorexi. Försöker också planera min träning i förväg och ändrar INTE min planering för att jag ätit för mycket, utan bara om jag ätit för lite. Då jag har mycket ångest, stress och krav inom mig, blir min träning som en sorts terapi. Jag kan slappna av, låta kroppen jobba och huvudet vila. Det känns "kroppsvänligt" för mig att träna. Träningen är mitt sätt att "belöna" mig själv och få ta en "paus" i vardagen.

Jag försöker inte uppmana personer med ätstörningar att träna, absolut inte. Dock vill jag ändå försvara mig lite, om någon skulle tycka att jag var "triggande" eller "obenägen att vilja bli frisk" bara för att jag skriver om min träning. Ordinerar en läkare ingen träning, så ska man följa det, men jag har ingen ordination. Jag blev lämnad ensam med min ätstörning och ångest och försöker nu på egen hand att bli frisk. Det är inte lätt, men jag försöker göra saker som mitt "goda" jag vill. Visst, jag erkänner att min ångest försöker lägga sig i min träning och pressa mig till att träna mer, men eftersom jag har en planering, där ingenting får läggas till utan bara tas bort, så är det trots allt mitt "goda" jag som satt upp ramarna. Vill tillägga att jag äter gainer och tillskott i form av proteinpulver m.m för att jag INTE ska gå ner i vikt att min intensiva träning. Har visserligen slutat väga mig, men min pojkvän har koll på mig så jag inte tappar för mycket. Min kropp protesterar när jag övertränar, vilket gör att jag inte orkar träna om jag äter för lite.

Jag kanske har helt fel och är så pass sjuk att jag inte kan tänka logiskt?! Dock är det så här JAG resonerar utifrån MIG. Det gör att jag INTE rekommenderar DIG med en ätstörning att träna eller känna skuld för att DU INTE tränar. Nåja, ett långt och flummigt inlägg, hoppas någon förstod....

Söndag morgon 08.44

Det är synd att jag inte kan passa på och sova nu när jag har chansen och borde vara väldigt trött. Istället vaknar jag av mina onda tankar och för att avleda min uppmärksamhet, slog jag på datorn. Vi är precis hemkomna från Skåne, var och hälsade på min sambos familj. Det var tufft att vara borta och jag inser nu hur beroende jag är av regelbundenhet och rutiner. Det var riktigt jobbigt att ständigt få slängt i mitt ansikte att jag åt mycket och "hela" tiden. Det skapar en sådan oerhörd ångest och jag ligger nu med skuldkänslor, som jag verkligen inte förtjänar. Min sjuka omgivning gör det inte lättare för mig att bli frisk. Dagens samhälle är sjukt ätstört och frågan är vilken värd man kommer till? Jag lämnar min ätstörda bubbla för att bli del av ett ätstört samhälle. Det är inte lätt...

Nya tag!

Önskar jag kunde skriva ett långt inlägg, men sitter i bilen och datorn dör snart. Jag är tillbaka, jag ska bli frisk och jag ska motivera mig själv till ett lyckligt liv!