Livet är en dans på rosor, men en dans med svåra steg. Jag har aldrig varit särskilt bra på att dansa, men nu ska jag lära mig alla steg, så jag kan dansa livet ut!



söndag 30 maj 2010

May day, May Day it´s pay day!

Betalat alla räkningar nu, alltid något som känns skönt att göra, men som skapar ångest. Igår var jag som sagt ute och shoppade och gjorde av med alldeles för mycket, med tanken på månadens utgifter. ( Har ju börjat betalat tillbaka på studielånen, vilket suger, F-kassan ger ju inte så mycket. Sedan har jag alldeles för "dyra" vanor och det stör mig, får sådana skuldkänslor när jag shoppar. Det är okej om jag lägger ut pengar till hästen eller på presenter till mina vänner, men så fort det handlar om saker till mig själv får jag ont i magen. I går köpte jag ett par shorts, en snygg tröja (som är vacker ljusrosa med spetstyg, lite tjockare, döljer ärren bra) och ett par skor som jag skulle kunna döda för. Dock kände jag inte denna lycka som mina vänner gör, utan mer ångest. Varför? Jag förtjänar inte detta, vad skulle mina föräldrar säga? Ännu värre blev det ikväll, då var jag tvungen att låna pengar av pappa för att kunna betala alla räkningar (på ca 6500 kr), då f-kassan gjort fel och "glömt" betala ut pengar till mig. Förnedrande.

Imorgon får han tillbaka sina pengar, för såg att dem kommer in den 31:a! Inte nog med ångest och "misslyckande" känsla över min ekonomi, jag har också just nu ångest över all mat. Jag försöker äta som normala människor, men det tär på mig så förjävligt. Jag gör inget åt saken, allt måste få ebba ut av sig själv, MEN, det är just DET som är jobbigt. Idag blev det både äppelkaka och thaimat. Vilket är jobbigt, med tanke på att maten känns "tung". Inte för att den skulle innehålla mer kcal, utan bara känslan av när den ligger i magen. Nåja, det är bara att ignorera, härda ut! Har haft en "formsvacka" på träningsfronten, vilket har gjort mig ledsen. Kämpar och kämpar för att kunna träna. Idag när jag var ute och sprang i det vackra vädret förbannade jag mig över alla jävla sjuka anorektiska tankar. För att dessa hindrar mig från att leva fullt ut, göra det jag tycker om och undvika sociala sammanhang. Jag svor för mig själv att frisk ska jag bli och det på riktigt, väl hemma åt jag en brakfrukost som fick anorexin att skrika, HAHA! Jag vann!

Ni ser hur jag pendlar, anledningen kom jag delvis fram till idag; Jag har glömt ta mina antidepp i 3 dagar! Inte konstigt att jag har ångest! Det känns ju i kroppen, därav den ökade ångestnivån i kroppen. Nu ska jag se till att komma i fas igen! Allt känns lite enklare när jag finner en bra förklaring till situationen. Har dock lovat mig själv en LUGN vecka, med bara trevliga saker. För förra veckan var hemsk och jag vill inte vara med om det igen....Nåja, nu ska jag dricka upp teet! Puss och god natt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar