Naturen

Lunchen vilar i magen, ångesten kryper i kroppen, fast inte anorexiångesten, utan den där diffusa ångesten jag känner ibland. Maten lindrade ångesten lite, vilket var skönt, men likt förbannat skall den komma tillbaka. För närvarande ligger jag i sängen, försöker slappna av tagga ner alla tankar. Efter vilan blir det en kort springtur i skogen, behöver få känna naturen och tystnaden, lära mig att ensamheten inte är farlig och att min fantastiska kropp bär mig dit jag vill. Nej, det är ingen kompenastionsträning, det är frågan om en ångestsdämpande, lugnande träning för min själ. Jag slänger mig ut i naturen, bland stenar och rötter, för att få bli ett med moder jord. Det är jag värd.